Detta är bilder som dött en ärofull död i sociala medier.
Under sommaren 2023 har jag träffat dessa människor och fått äran att fotografera dem. Varför? Jo, helt enkelt för att jag vill! Dels för själva fotograferandet, dels för själva mötet med människor jag aldrig träffat innan.
Att få känna förtroendet från en annan människa och att få tillåtelse att avbilda dem är ett stort ansvar. -Vad ska hända med bilden? -Var kommer jag att synas? -Hur kommer du att framställa mig? Dessa bilder var från början tänkta till att stärka mina sociala medier men har under tiden som jag framställt dem, blivit en del av mitt samlade livsverk, precis som alla bilder man tar egentligen. Jag hade inte hjärta till att låta dem förgås av scroll-döden och hamna längst ner i någons uttråkande slö-surfande. Detta är resultatet. En gammal hederlig utställning. Pappersbilder utskrivna och inramade på en vägg för allmän beskådan. Pappersbilder som kommer att finnas kvar om hundra år. På någons vägg, i någons låda. Pappersbilder som kommer fram som ett ögonblick från en annan tid. Kanske är detta en bild på någons mormor i framtiden. Kanske är det ett kärt minne av någons fru? Oavsett så finns dem i fysisk form, inte som ettor och nollor på en hårddisk. Det finns inget annat syfte är just en bra avbildning och ett förevigande av en annan människa och mitt sätt att just då se denna personen. Btw…rammarna har jag gjort själv och träet kommer från min dotters gamla urvuxna säng. 🙂 Save the planet!
Tack till Anna, Sofia, Ann-Sofie, Evelina, Wilma, Lissi, Julia, Aggie och Saga för att ni delade med er av era uppenbarelser!
Undrar ni mera finns jag på Wretmarks Foto.
/Ola Åkeborn
